Vid oro och etisk stress under covid-19 behöver personalen stöd i att reflektera

För att kartlägga behov av stöd hos personalen skickades det ut en enkät till intensivvårdspersonalen inom Region Örebro län och Västra Götaland samt övrig personal som jobbat med covidpatienter på covidavdelningar, i primärvården och på äldreboenden. Enkäten handlade främst om oro och etisk stress.

– Det var imponerande att se hur innehållsrika svar vi fick i enkäten med tanke på att personalen hade fullt upp med covidpatienter. Vi såg att hälften upplevde etisk stress och hälften oro, säger Mia Svantesson Sandberg, covid-IVA sjuksköterska och forskningshandledare på Universitetssjukvårdens forskningscentrum.

Cirka hälften av de 1440 enkätsvaren visade att de önskar olika former av reflektion i grupp. Efter att det önskemålet framkom realiserades det på intensivvårdsavdelningen.

– Mellan den första och andra vågen av covid-19 använde vi oss av After Action Review. Det gjorde att ledningen fick med sig mycket som var bra och vad som kunde göras annorlunda vid andra vågen, säger hon.

Etikronder underlättar hanteringen av stressbelastning och etisk stress

I enkäten framkom även den etiska stressen. Det handlar om både den psykiska hälsan och etiken.

– Vi behöver ta hand om båda delarna i etikronderna. Modellen behöver anpassas. Vi kommer att få hjälp av Sjukhuskyrkan som har flera etikrondsledare i sin personal. Ett uppskattat stöd vi har haft är en psykolog som stöttat och sett behovet av att reflektera i grupp. Det finns även ett behov att fånga in dem som inte tycker att de behöver något stöd, berättar hon.

Det har även framkommit att en stor del av personalen kan tänka sig etikronder efter pandemin.

Personalen reagerar väldigt olika på utmaningarna med pandemin. Men det är viktigt att förebygga och fånga upp för att inte personalen ska drabbas av utmattningssyndrom längre fram.

– Den etiska stressen handlade  främst om att vara förhindrad att låta patienter och anhöriga att träffas. Vi ser också att de tycker det är svårt när de måste prioritera ned omvårdnaden och att prioriteringen mellan patienterna känns omöjlig, säger hon.

Mia förklarar att de nu har fått bredda definitionen av etisk stress, att personalen inte bara känner sig förhindrade att göra det rätta utan de lägger ansvaret på sig själva också. De har en otillräcklighetskänsla och en associationsskuld som inte är bra. Associationsskulden kan exempelvis vara att ta med sig smitta från covidpatienter till andra patienter de vårdar eller känna  oro för sina ordinarie patienter på den klinik de annars jobbar.